Ingen annan man kan känna din kropp lika gåtfullt intimt som jag.
Själens aviatik känner inga hinder när det gäller att genomfara himlar på en sekund.
Nu gäller det att vilja, inte att känna. Handla, inte att drömma! Även dikt skall vara handling.
Där hjälper ingenting annat än att själv öka farten. Stannar man, så mister man balansen. Ser man tillbaka, är man förlorad. Ens inre rytm måste vara lika snabb som tidens. Då lever man.
Hennes hjärta hade inget annat att klamra fast sig vid i sin förtvivlan än en dämonisk mekanism som hetsade henne med sekundernas stickande, gnagande oro - ännu finns det hopp - och samtidigt drev henne allt närmare avgrunden, tomheten, kaos.
T r i u m f a t t l e v a, t r i u m f a t t a n d a s, t r i u m f a t t f i n n a s t i l l!
Hon irrade omkring i sin lyckas tomma salar och lyssnade med kallt hjärta till ekot av sina egna steg.
I detsamma rundade en bil om hörnet. En mörklackerad kupé. Den var lik alla andra. Dess färd var inte underligare än vilken annan bilfärd som helst. Den försvann i mängden.
Ingen vände sig om och frågade: Vart for den där bilen?
-H
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar