I morse upplevde jag något imponerande som jag vill dela med er.
Efter en lång natt på Faust promenerade jag hem genom ett nästan öde Åbo som dryptes av ett dystert slaskregn. Jag var lagom slö sådär som man brukar den tiden av morgonnatten. Mina ögon fastnade på en figur som kom vandrande emot mig längs Biskopsgatan i riktning mot Arken. En man i charmant gubbkeps och elegant paraply, ton i ton med hans övriga utstyrsel. Det var allas vår Roger. Jag blev så paff att jag inte ens kom mig för att hälsa. Det kändes surrealistiskt.
Den mannen är sannerligen något alldeles extra. Vem annan går till frivilligt till jobbet genom regn och rusk en lördagsmorgon innan klockan ens är halv åtta? Visst har jag hört att Roger tillbringar det mesta av sin vakna tid i sitt arbetsrum och visst har jag sett honom på insten någon kväll när jag stuckit mig in för att hämta nåt jag glömt, men det här tar nog priset.
Eva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar