Sommarläsning?

Jag håller för tillfället på med Lars Noréns En dramatikers dagbok. För den som har missat det är det en samling dagboksanteckningar på ca 1600 sidor, tryckt på slattrigt ”bibelpapper”. Till en början tyckte jag mest att det var intressant, han berättar mycket om hur han arbetar som dramatiker och hur han tänker på båda sina egna och andras pjäser. Som parentes kan tilläggas att dramatik knappast är min passion, boken ska så småningom recenceras. Den kritik som Norén har fått för sin bok har hittills mest handlat om det faktum att han enligt vissa hänger ut ett stort antal rikssvenska kulturarbetare, främst journalister. Andra kommentarer har rört honom som person och de åsikter han presenterar i dagboken. Frågan när man läser en bok som En dramatikers dagbok är hur man ska skilja mellan texten och personen. Hur gör man för att inte (som risken är i mitt fall) recensera Norén? Det är klart att det är relevant att på något sätt kommentera honom som person eftersom det val han gör med att publicera sina dagboksanteckningar inte är så vanligt. Men var drar man gränsen?

Dessutom: efter att ha läst ungefär en tredjedel av boken undrar jag – varför 1600 sidor?

För att komma tillbaka till rubriken på det här inlägget tänkte jag att det kunde vara roligt om alla som vill skriver någonting om sommarläsning. Bara för att få igång en diskussion. Det kan hända att det i bloggsammanghang heter att jag "utmanar" er. I så fall utmanar jag er att t.ex. säga något om vad bra sommarläsning är och varför. Over and out.

/Ordförande